jag ser din mun roras och lyssnar svagt till talet som flyter ur den,
men jag hor inte ett ord utav vad du sager.
Jag tvingar mig sjalv att andas och inte tappa beharskningen bredvid dig.
jag tvingar mig sjalv till att halla mig borta ifran dig.
Jag tvingar mig sjalv till att avsta dig och darmed inte ta steget in i faran.
Jag vill sa garna ga fram till dig, ta pa dig, halla om dig
och viska i ditt ora hur mycket jag gillar dig.
Jag tvingar bort mina tankar utav ren sakerhet.
Jag ar inte hel annu, jag ar inte redo annu, jag ar inte villig att delas mitt pa tu annu!

Sa ego som jag ar, avstar jag dig for att radda mig sjalv.