konsten att andas.

Det är en dag som denna som fuckar allt jag byggt upp

Det är en natt som denna när jag ligger här
med gråten i ögonen då allt faller samman.

Det är tankar och förhoppningarna som dessa som får mig
att falla dit igen och göra det jag nu så länge klarat mig utan.

Det är saknaden som denna som gör så
jävla ont och som alltid ligger där och skaver.

Det är dock inte förrens nu jag inser hur verkligeheten fungerar.

Nu förstår jag att jag behöver dig mer än
konsten att andas för att kunna överleva.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0